Skönheten i garn och stickor…

Även om min fotointresserade man hjälper till då och då med illustrationer till min blogg, så är hans så mycket bättre när det kommer till fotografier… och idag är det stickningstema på Powered by Porridge!
Jag är bortskämd som får bo med någon som inte bara accepterar mina garnkorgar och stickprylar som dräller överallt, utan t o m uppskattar dem som förskönande inredning i hemmet. 🙂

En gång bad ha t o m om att få gå igenom min stash på jakt efter material till ett stilleben! Behöver jag säga att jag hade en mycket mysig lördag när vi öppnade lådor och välte ut korgar och spred ut nystan och härvor över hela vardagsrummet (och halva hallen)?
Resultatet kan du se här. Det är roligt när hushållets hobbies går att kombinera…

Annonser

FO: Piggelingröna Sunshine Socks.

Jo, förresten… de här blev ju klara för ett tag sedan också:

Sunshine Socks från Sock Innovation av Cookie A

Spetsmönstret var lätt att sticka ur minnet eller, när man fått en början på stickningen, att bygga vidare på ren logik… och när jag kom till tårna brydde jag mig inte om att läsa i mönstret utan stickade lite som jag ville. Cookie och jag har samma smak när det gäller hälar och tår. 😀

Värt att påpeka igen är att denna bok, Sock Innovation, har många tryckfel i äldre upplagor. Interweave Press tillhandahåller rättningar i nedladdningsbara (gratis) PDF:er härifrån. Det gäller även detta mönster där en flätning blivit spegelvänd på en rad i set-up-diagrammet.

När det gäller garnet, Regia Cotton, har jag inte hunnit bilda mig någon annan uppfattning än att det är trevligt att sticka med. Splittar lättare än strumpgarn med mer ull, men mycket mindre än rent bomullsgarn. Spets- och flätmönster framhävs tydligt, och det väger också mycket mindre än bomullsgarn vilket skulle vara trevligt i t ex en kofta tänker jag. Garnet släppte heller ingen färg vid tvätt.
Dock har jag inte hunnit använda strumporna så mycket, det hann bli kallt och jag föredrar just nu mina tjockaste, fetaste, och ulligaste raggsockar.  🙂 Återkommer om slitstyrka och formfasthet senare.

Long time no see…

Det har varit lite bloggande ett tag, mycket för att det har varit förfärligt lite stickande och annat pysslande  under den här perioden.
Istället har jag haft väldigt mycket ”liv”… på gott och ont.
Många saker jag önskat mig i hela mitt vuxna liv har plötsligt och oväntat slagit in, samtidigt som annat jag tagit för givet och byggt min trygghet på har tagits ifrån mig. När det väl rör på sig så blir det både mycket och fort och när man är van vid stagnation är det svårt att hänga med i svängarna. 🙂

Kreativiteten har gått åt till mentala ad-hoc-lösningar istället för hantverk, och det enda jag kan visa upp är några halvhjärtade UFOn som t ex denna början till en grå kofta, början på ett par lila halvvantar till mig själv, och ett par blå strumpskaft som jag faktiskt ämnar fortsätta på…

 

Nu när jag ser all denna mudd- och slätstickning inser jag att lite spännande spets att varva med kanske vore räddningen...

Balans

Det är märkligt det där med sjukskrivning, hur mycket mer kraft och ork som går åt till det jämfört med att jobba.
Alla läkarundersökningar, möten med handläggare på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, och alla konsultföretag de två köper in för att göra det praktiska jobbet. Min kropp behöver rutiner och en jämn fördelning av aktivitet och vila, sådana här perioder knäcker mig alltid. Möten bokas in och bokas om med kort varsel, och läkartider ska man ju vara glad om man får överhuvudtaget.
I år trodde jag att det skulle vara lättare rent fysiskt men det blev tvärtom helt tvärtom.

Nu har jag emellertid fått vara ifred och jobba en månad och börjar känna mig någorlunda som folk igen. Hoppas att jag får fortsätta så här, då kan jag faktiskt ha ett liv.

Sticka har jag inte orkat göra så mycket heller. Bara lite på arbetstid 🙂
Mina nya arbetsuppgifter inbegriper nämligen några timmar varje fredag när jag bara behöver vara fysiskt närvarande och tillhands att svara på frågor och lösa problem (högst sporadiskt förekommande) i en lokal som ännu inte är nätverksansluten.
Jag kan m a o inte använda arbetsdatorn, utan får läsa romaner eller göra vad jag vill i väntan på Quests.

Jag gissar att en utökning av nätverket bara är en eller två veckor bort nu, men hittills har jag ägnat tiden åt att leta fram en inställning på min ergonomiska kontorsstol som gör att jag kan sticka i den och sedan  hunnit ca 2 dm på en kofta i Karisma, garn och mönster från Garnstudio.

Hej igen!

Knepigt fotoljus, men jag klagar inte på solsken!

Jag har inte tröttnat på vare sig blogg eller stickning, jag lovar!
Det har bara varit så mycket annat i livet att administrera, många möten, och mycket trassel med tekniken…
Telefonen behövde bytas ut, ny köpas, reklameras, ersättas av en ny, med många turer. Nu har jag iaf äntligen en som både ger ljud ifrån sig varje gång någon ringer eller SMS:ar mig, och som jag dessutom kan låsa upp knapplåset för att svara i – alla dessa funktioner i samma apparat!
Det känns mycket bra med tanke på att jag kanske eventuellt kan tänkas få en arbetsintervju nästa vecka. Jag vill ha intervjun för jag vill ha själva jobbet, men jag vill/kan inte jobba just de tider som det passar dem och det vet de redan… därav alla tveksamheter.
Dessutom har bilen klarat besiktningen och fått på sig lagliga däck, vi har haft övernattningsgäster och jag har planterat om alla tomatplantor två gånger, uppdaterat diverse programvaror i datorn och slutat få nervsammanbrott över webbläsaren.
Nu återstår bara att hitta/beställa ett nytt bankkort istället för det jag bär runt på där bäst-före-datumet uppenbarligen gått ut. Kontanterna har sinat för länge sedan…

Det har med andra ord inte blivit mycket stickat, men de gröna sockarna har fått hälar och känns roliga igen.
Jag har också köpt garn som ska räcka till en kofta om jag vågar mig på ett sådant projekt. Passade på nu när Garnstudio har 30% rea på sina garner hos alla återförsäljare. Tips! 😉

FO: Kureyon-sjal (Leaf and Flower Shawl)

Sommarjackan framme på vädring.

Försök till närbild...

Omedvetet stickar jag visst varje år något med lila ränder som blir klart lagom till påsk… den här får en premiärtur i eftermiddag. 🙂

Jag gillade verkligen mönstret och hur det bestod av fyra olika diagram man kunde välja mellan eller göra sin personliga blandning utav.
Jag tycket om bladmönstret i diagram 1 och gjorde nästan hela sjalen i det, följt av halva diagram 2 (blomkorgar) som en övergång till bården, och därefter bården enligt diagram 3 en gång och ett extra varv av varv 13.
Efter en mycket lös avmaskning med virknål hade jag mindre än 2 gram garn kvar, och det använde jag för att förstärka och förmörka där det behövdes i avmaskningen.
Det behövdes inte någon förstärkning för hållbarheten, men eftersom garnet är väldigt ojämnt i tjocklek och färg så tyckte jag att det blev snyggare så här. Dessutom är det skönt att ha använt upp allt garn. 🙂

Ang. garnet, Kureyon Sock Yarn från Noro, så håller jag fast vid mina tidigare åsikter om det. Förhoppningarna om att det skulle bli mjukare efter tvätt infriades lyckligtvis, men det gick åt många tvättvatten innan det kändes rent och mjukt är alltså bara så mjukt man kan förvänta sig av vanlig obehandlad men hårt färgad ull.
Trots det tycker jag mycket om min nya sjal, och jag tycker mycket om färgerna i garnet, trots att den inte matchar min gamla jacka så bra.

Att blocka en sjal (or what would MacGyver do?)


Samlingen av gamla parstickor, som jag inte längre kan sticka med, har fått nya användningsområden.
En snabb inventering av alla jackfickor i hallen gav imponernande många reflexer att plundra på säkerhetsnålar.
Snart, snart ska här städas så att jag hittar  mina nåldynor igen… men först måste sjalen få torka ifred – den ligger  på golvet och är fastnålad i vardagsrumsmattan!

Beroendeframkallande

Färgglatt, vårligt och snabbt...

Sjal-stickning på 4,5mm stickor var beroendeframkallande… jag startade en ny direkt!

Mönstret är Leaf and Flower Shawl, ett gratismönster jag hittade på Ravelry och som ger stort utrymme till egna variationer. Jag gillar bladmönstret och som det känns nu kommer jag att göra det över större delen av sjalen, med bara en repetition av ”flower baskets”-diagrammet och sen den kortaste och taggigaste bården.
Garnet är Kureyon Sock Yarn från Noro, färg 221, som var på rea och blev ett spontaninköp när jag ändå beställde från Amerikat.

Jag är inte imponerad av kvaliteten på garnet, även om färgskiftningarna är kul. Det är väldigt ojämnt tvinnat – från sytråd som knorrar sig till ullvadd utan minsta tvinning alls, det är dessutom stickigt och strävt och man får plocka bort halmstrån och frön från okända växter med jämna mellanrum. Dessutom är nystanet trassligt och knutigt inuti och måste verkligen nystas om innan man börjar sticka av det. När man ändå håller på att nysta om skulle det inte skada att härva det och tvätta igenom det först. Händerna känns klibbiga och smutsiga  och kliar när jag stickat en liten stund.
Dock tror jag att sjalen kan bli riktigt mjuk efter tvätt och det går fort att sticka. Färgskiftningarna gör det mer intressant.

Möbius FO

Som jag hela tiden tänkt bära den

Som jag sett andra (längre? kurvigare?) människor lyckas bära upp dylika ting..

Somrigt utseende vet jag just inte om den fick, men bevisat varm och gosig är den när man är ute i den våriga snålblåsten och byter lampa i bilen.

Tyvärr råkade jag fastna med blixtlåset i den när jag kom hem och skulle ta av jackan.
En lång ögla av garn drogs ut mitt i sjalen, och jag lyckades inte sträcka tyget så att den drogs in av sig själv igen.

Det här är den stora nackdelen med lösstickat och spetsigt, och därför skyndar jag mig att fota lite nu innan jag hinner förstöra den värre…
Mången sjal genom åren har åkt på bestående men under liknande misshandel från min sida.

Kanske kan det komma bättre bilder senare, kanske inte…

Förresten, vad krävs det av en för att klä i /lyckas bära upp långa halsband, långa vävda scarfar  i stora loopar, eller  t ex en möbius som får hänga?
Lång rygg? Lång helt och hållet? Stor byst? Ingen byst alls? Breda axlar? Tio små osynliga säkerhetsnålar? Pokeransikte?

Möbius WIP

Längden och kvaliteten på KnitPro-kabeln är fantastisk för detta projekt, men bomullsgarn mot akrylplast kan knarra obehagligt. Tur att jag alltid stickar så löst!

 

I helgen insåg jag vad det var som tog emot i strumpstickningen, det var det där med att följa mönster och göra som någon annan säger hela tiden!
Jag har haft en lång period av att bara sticka efter mitt eget huvud och improvisera eftersom, och trivs visst lite för bra med det. 😀
Därför tog jag en liten paus från strumporna och började på en Möbius-sjal istället. Det roliga med den är att man börjar mitt i bandet och bygger utåt på båda kanterna, så vad än man gör så blir det ändå symmetriskt (så länge man gör hela varv, båda looparna på kablen, av samma maskor/färg)

Garnet hittade jag i min egen stash av en slump i lördags när sambon ville leta igenom mina garner efter material till veckans fototriss , och resultatet ser du i det här inlägget på hans fotoblogg.
Det vita är en bomull-acryl-blandning och det bruna en glansig bambuviscose-akryl, annars håller jag mig ju helst till ull.
De här nystanen vet jag knappt hur de kommit i min ägo, måste ha varit reafynd någon gång! 😀

Supermjuka är de i alla fall, och ser somriga ut, och kan nog vara sköna mot halsen även i julivärmen. Min förhoppning är att den här sjalen ska fungera ihop med en vita t-shirts och linnen utan att se allt för malplacerad ut, och ser fram emot att den dessutom inte kan linda upp sig själv när det blåser.
Jag är ju sån som bär scarf t o m till bikini på stranden…  nacken måste skyddas!

Så här gör man uppläggningen:

Mitt val att inte göra något mer avancerat än hålränder och färgränder är inspirerat av Barbro Wilhelmson, för hennes var den mest tilltalande när jag sökte på Ravelry. Hennes mönster finns att hitta här via Ravelry eller på bloggen Barbro Stickar, det är beskrivningen längst ner på listan.

%d bloggare gillar detta: